Jaha då sitter man här igen då. Med pennan i handen och pappret framför sig. Är det såhär livet ska se ut?
Skolan , arbete, döden?

Jag vet inte vad som får mig att vilja skriva av mig. Jag vet inte vad som får mig att tro på att alla människor vill nått gott och jag är less på att vara den alla söker. Jag är glad, skrattar och har kul. Men nån stans där inne, djupt där inne, gnager något. Äter upp mig inifrån och bara tar åt sig mer och mer. Tillslut kommer hungern efter något eller kanske någon vara för stor. Alla skratt, minnen och all glädje, vart kommer den ta vägen? Alltid kommer det vara något inom mig som äter upp mig, Sakta sakta. Men för fort för att jag någonsin ska kunna stoppa det. Jag vet inte när eller hur jag kommer tappa greppet , men en dag kommer jag göra det. Fram tills dess ska jag fortsätta kämpa för att fylla ut de tomhål som varje dag äts större och större.


Nej jag är inte deprimerad , jag älskar bara att skriva och uttrycka känslor i text. Men de kan även vara känslor jag inte har utan som jag bara skriver om. Jg älskar att skriva !