Har ju inte skrivit något om hur det var att träffa Viktor igen... Privat men inte FÖR privat.

 

Men iallafall, de kändes bra gjorde det! No hard feelings, bara kompisar som snackade om vad som liksom. Vi tog en kram oxå. Bara för att liksom bli av med de där stela som annars kanske skulle komma smygande. Vilket det inte gjorde. Känns ju toppen! Det var himmla kul att träffas faktiskt, inte för att vi han träffas så länge. Men de blev iallafall några timmar. Men de räckte ju verkligen! Haha jaaa... Alltså egentligen, varför gå och va ledsen över det? Tänker skratta åt det, de höll ändå i 10 månader. Rätt mycket för att vara en 15 och en 18 åring som bor 54 mil ifrån varandra. Fan bra jobbat av oss alltså, en applåd där! Så nu får vi väl se när vi två ses nästa gång. Blir det i liköping, kanske på hans student eller blir det kanske om 10 år när Alex gifter sig? Who knows. Men som sagt, livet spelar en spratt ibland. So just deal with it, Cuz it's a bitch who wont give up! ;)