När man vill gråta.
En dag som denna, när snön ligger blank och ny vill jag fälla en tår.
Fälla en tår för min vackra skapelse.
Hon som alltid lös upp det mörka och hon som alltid förstod.
Hon jag både kunde skratta åt och samtidigt bli älskad av.
Älskad och föralltid ihågkommen.
2013
Gjorde du något i år som du inte gjort innan?
Hehhe... Ojoj va de kan rabblas upp mycket på denna punkt! Men jag började träna seriöst på egen hand.
Har du några nyårslöften?
Ja det har jag! Efter nyår är det hejdå med Godis, sötsaker och allt som kan tänkas vara onödigt att inta.
Bästa köpet?
Min flygbiljett till Spanien i somras!
Vilka länder besökte du?
Sverige, Finland, Spanien, Lettland
Vad önskar du att du gjort mindre?
Klagat.
Vad önskar du att du gjort mer?
Vart mer ärlig mot mig själv.
Bästa minnet 2013?
Kan nog inte säga en sak. Det beror ju helt på vad för slags minne liksom. Men en utav de bästa minnena som jag sent kommer glömma var avslutningsbalen i 9an! Eller lucia nu i december.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, egentligen en massa grejer! Men När jag kom in på mitt förstahandsval på gymnasiet blev jag väldigt glad och lättad.
Var du gladare i år än du vart föregående år?
Nej de tror jag inte. Har nog aldrig haft ett helt år där jag mått på ett speciellt sätt. Alla år har haft sina bra och dåliga perioder.
Är det något/någon du kommer sakna extra mycket från 2013?
Gisza. Alla gånger Gisza!
Vad ser du mest fram emot av 2014?
Oj.. Ingen aning! Men sommaren tror jag.
Listan är lånad från
Till Mina Krigare
Livet kommer någon gång att få dig att tveka. Tveka på dig själv och på allt du gör. Allting kommer kännas hopplöst och meningslöst. Tårar kommer rinna, blod flöda, drömar dö, hjärtan krossas och ytterliggare mer tårar kommer att rinna.
Men till er mina krigare, till er vill jag bara säga att ni kommer klara det. Krigsresan må vara lång men någon dag kommer den att vara slut och starkare än någonsin kommer ni då att vara. Ni får aldrig ge upp. Ni får aldrig sluta bry er. Ni får aldrig somna in. Ni får aldrig svika mig. För jag kommer aldrig svika er. Mina Kära Krigare.
~Det Är Då Man Säger Att Underbart Är Kort~
Vet inte riktigt hur jag ska skriva av mig detta och jag vet heller inte om ni kommer läsa det. Men det här är som min dagbok så nu får det bli så...
Som jag berättat förut så har denna höst gått så otroligt fort och jag är nästan konstant glad! Vilket jag verkligen gillar. Känner hur jag lyser och sprider glädje överallt och jag mår bra av det. Men hela tiden saknas det något i mitt liv och det har vart som en tickande bomb inom mig. Idag tror jag lite av den bomben exploderade. Vi satt i matsalen och en tjej frågade om jag red eftersom hon såg min bakgrundsbild som är på mig och Gisza. Så pratade vi en liten stund om det och de var då jag verkligen Verkligen insåg hur otroligt mycket jag saknar det.
Ridningen och Gisza.
Jag saknar alla sena kvällar i stallet. Jag saknar att få träningsverk av ett Ridpass. Jag saknar att rykta bort allt damm och jag saknar att kratsa hennes hovar. Jag saknar helt enkelt alltsom har till saken att göra. Hela dagen har vart en stort jäkla fall ner i ett svart hål och har vart på gränsen till tårar hela dagen. Måste kämpa, håla ut!
Åh det är så svårt att skriva det här... Vet inte riktigt vart jag ska börja och hur jag ska göra.. Gisza kanske inte behöver mig shit vad jag behöver henne. Kanske inte varje dag men mer än aldrig. Att kolla på alla bilder gör ont i mitt hjärta och det är svårt för ig att inse att det aldrig kommer bli så igen. Tårar rinner och orden kommer inte riktigt ut rätt just nu. Jag är lycklig och jag mår bra. Men det är hela tiden någonting i mig som saknas. Den andra halvan av mig som jag levt med i 3 år är i göteborg just nu. Jag kommer inte ens ihåg hur hon luktar eller hur det känns att sitta på hennes rygg längre... Jag vet att inget håller för evigt men mycket borde göra det. Känner att jag inte riktigt har lust till någonting just nu. Inte ens till att le, och de gör jag annars typ konstant.
I miss you, so damn fucking hard
Från djupet av mitt hjärta
Kära grundskola, kära lärare, kära Björkestaskola, kära Lillhagaskola, kära nior, kära 9a
Första skoldagen i ettan, så pirrigt det var. Allt skulle ju förändras och jag skulle få gå i skolan och lära mig massor. Åren gick och jag kämpade på liten som jag var. Hade kul och lekte med mina klasskompisar. Spelade kula, lekte kramkull, burken, cyklade och spelade king.
Sedan kom 7an. Alla vi 97or hade slagits ihop och sedan blivit 5 nya klasser med människor jag inte visste ett dyft om. Och så började det om, det pirriga i magen med en ny skola och nya kompisar att lära känna. Men denna gång utan allt lekande och kulspel.
I tre år har det skett så otroligt mycket. Och de senaste året har vart otroligt höjande för klassen och de flesta har faktiskt fått riktigt bra kontakt. Och att nu veta att vi aldrig mer kommer få uppleva den där mattelektionen när alla sitter runt två bord och hjälper varandra samtidigt som vi planerar planer för helgen, den går inte att föreställa sig. Istället kommer vi alla få sätta oss med en främling om några månader och knappast kunna planera planer till helgen tillsammans på ett tag. Det känns djupt i hjärtat att jag faktiskt nu avslutat min grundskoletid. Den dagen som man i ettan aldrig trodde skulle inträffa.
Att i dessa tre år fått lära känna några av de mest underbara människor som någonsin kommer vandra på denna plandet kommer jag stå evigt tacksam för. Frida med sina miner, Sandra med sitt sinne för humor och sin grymma skånska, Emma med per eller med sitt skrattande, Moa med sitt dryga K:ande och puni och Matilda med sina klockrena sätt att förvåna oss, gång på gång. Eller till exempel sebastian, Felix, Tim eller Adam som faktiskt velat umgås med oss trotts våra helknasiga ideer.
Men det är ni tjejer, som jag vill rikta min kärlek till mest. Det är ni som har fått mig att må som bäst när jag helst velat gråta. Det är ER jag gått till i skolan, inte lektionerna. Det är ER jag har fått skapa de bästa minnena med. Och det är ER jag alltid kommer kunna vara mig själv med. Det finns inga som ni.
Vi kommer alla få nya vänner i gymnasiet men en sak jag vet är att det aldrig kommer kunna få mig att må så som ni får mig att må. Jag kommer aldrig skratta så mycket som jag gör med er och jag kommer aldrig kunna bjuda på mig själv så mycket som jag gör med er. Varje dag i skolan framöver kommer inte kännas som skolan utan som en plats utan de jag värderar mest i hela världen.
Sandra, Frida, Emma, Moa och Matilda, TACK för att ni gjort allt så mycket roligare i 3 år. Nu går vi vidare, vi har slutat 9an som vart vår dröm så pass länge och blickar framåt mot nya ögonblick att minnas.
Varje tjejkväll med er härdanefter kommer vara en energikälla för att orka fler dagar i skolan utan er.
Förlåt språket, men FYFAN vad ni är bra och FYFAN vad jag älskar er!
Från djupet av mitt hjärta!
PROM 2013
Hipp Hipp Hurra!!
Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Frida och Johans födelsedag! 2 av de jag älskar mest fyller idag 16 och 14 år och därför tycker jag att ALLA ska ta och skriva ett grattis här nere i kommentarsfältet. De är dom värda er kan jag lova. Hoppas ni haft en grym dag fylld med bara glada miner!!
DU är värd det bästa vännen!
Bästa brorsan man kan önska sig!
dött
Ni vet den där känslan när livet stannar upp. Inte av lycka utan av att det har gått i bitar. När man bara känner hur allt går utför och att du inte längre har varken koll på läget eller något i dina händer längre.
När jag upplever detta stannar min värld upp, dagarna går ihop i ett samtidigt som allt känns så jäkla tungt och drygt. Det är extra jobbigt att ta sig upp ur sängen och jag känner mig hängig all the time...
Ingen kommer någonsin vara värd detta. Inte ens min största fiende ska behövs genomlida något sånt här. När man bara går och väntar på besked samtidigt som man vet att det är slut.
Detta är slutet för något otroligt vackert och stort för mig. Jag kommer aldrig mer komma tillbaks till exakt detta liv. "Men så är det ju, livet ändras ju hela tiden".. Jo det är iförsig sant men inte på detta sätt. Detta är ALLT för stort för mig. Det kommer ta lång tid att vänja sig, förendringen kommer inte ske över en natt och jag kommer må så himla upp oh ner.
När sånt här händer får man inte sätta andra i lägen där du behandlar dom illa. Oavsett vad du just i denna stund tycker och tänker om dom. Och du ska också vara OTROLIGT tacksam för vad du har kvar att leva för. Även fast det i dessa stunder tyvärr ser väldigt svart ut.
För jag lever just nu i en riktigt tjock dimma där jag kan skratta för kompisar i skolan , mest för att hänga på, men egentligen har jag ingen lust att skratta at all. Jag vill bara sitta där och kolla in i min dimma, helst blunda för allt och öppna ögonen när allt är över. Slippa ha ont och slippa tårarna.
Men det värsta är nog ändå när du inte riktigt vet hur framtiden ser ut. eller ja, du har ett spår du vet det kommer komma in på. Just det spåret du absolut undvikit att kolla mot. Det är inte lätt och kommer aldrig att vara det heller.
Jag hatar väntan. Det är nog det värsta. Att inte veta för hur länge allt kommer vara slut, tomt och dött. Men jag antar att jag får vänta och se. Fortsätta skratta med kompisarna och kämpa på. För jag är flickan som aldrig gav upp!
Because I love you. That's why!
Lucka 7
Glad vinter önskar flickorna i 9a!
When it's making you like this angry
Ja. Rubriken säger egentligen allt. Och jag tycker det är så otroligt sorgligt på samma gång.
För det är alltid samma sak. Tänker inte nämna namn eller specifika händelser för NI vet vilka ni är.
Vänner är till för att älska och alltid ha där. Som stöd och ärliga känslor. Men inte f*n hanterar människor detta på rätt sätt. Nej! Jag är otroligt rädd om vad jag har, tror dom som verkligen betyder något för mig känner de. Och just därför blir ja så himla arg och besviken när andra människor hanterar vänskap på fel sätt. Eller jag ska nog inte kalla det vänskap längre. För detta är något helt annat. Egentligen är inte JA äG speciellt drabbad. Men personer jag älskar är.
Så kom ihåg , vänskap är något man måste värna om och hantera rätt!
Frida in the house!
Nu ska jag å bästa ha en superkväll! Detta innebär BAAAD update. Men ni klarar er ;)
Det är när man ha er som man verkligen lever!<3
För det första så kommer jag aldrig med ord kunna beskriva hur mycket ni betyder för mig. Det skulle vara som att förklara för en hörselskadad hur man mår.
-Inte så lätt.
Känner jag mig depp, så finns ni alltid där och får mig att le. Och jag kan lova er, det leendet ni sätter på mina läppar är inte fejk. De är så äkta som det någonsin kan bli. Och herregud vad vi kan skratta. Oavsett vad det är om så skrattar vi. OCh vi gör bort oss. SÅ sjukt mycket. Men inte dömmer vi varandra för de. Snarare tvärt om. Ni är så jäkla underbara!
Vad ni än gör, försvinn ALDRIG ur mitt liv. Ni betyder allderles för mycket för mig och utan er skulle jag verkligen inte klara mig. Ni som gör mitt liv ju. Puss på er mina älskade vänner. Och kom ihåg detta nu. OAVSETT VAD!
Återträffen.
Har ju inte skrivit något om hur det var att träffa Viktor igen... Privat men inte FÖR privat.
Men iallafall, de kändes bra gjorde det! No hard feelings, bara kompisar som snackade om vad som liksom. Vi tog en kram oxå. Bara för att liksom bli av med de där stela som annars kanske skulle komma smygande. Vilket det inte gjorde. Känns ju toppen! Det var himmla kul att träffas faktiskt, inte för att vi han träffas så länge. Men de blev iallafall några timmar. Men de räckte ju verkligen! Haha jaaa... Alltså egentligen, varför gå och va ledsen över det? Tänker skratta åt det, de höll ändå i 10 månader. Rätt mycket för att vara en 15 och en 18 åring som bor 54 mil ifrån varandra. Fan bra jobbat av oss alltså, en applåd där! Så nu får vi väl se när vi två ses nästa gång. Blir det i liköping, kanske på hans student eller blir det kanske om 10 år när Alex gifter sig? Who knows. Men som sagt, livet spelar en spratt ibland. So just deal with it, Cuz it's a bitch who wont give up! ;)
Opa Erikssonstyle!
Minnen jag vill uppleva igen och igen!!
Grattis Mamma!<3
Hipp hipp hurra på din födelsedag!
GRATTIS MAMMA! Jag älskar dig, trotts att jag kanske inte visar det så tydligt<3
Vet att du läser så ännu en gång, grattis världens bästa mamma!
I won't give up!
Kvällen har vart perfekt! Kom hem tidigt från stallet, duschade, fixade naglarna och satte mig vid datorn. Pratade med Viktor i en timma. Känns bra! Att veta att vi faktiskt ÄR kompisar trotts allt. Så glad att jag fått möjligheten att fortfarande få ha honom som en kompis. Jag menar, vem kan inte vara en bättre kompis än honom? Han vet allt om mig, jag har inget att gömma för honom och han känner mig ut och in. En perfekt kompis!
Vet att det finna folk som absolut påstår att det inte funkar att va kompis med sintt ex. Ofc it does! Beror vad man haft för slags förhållande och vad man är för personer tror jag. Kommer älska att ha viktor som en riktig vän!
Och jag vet nu att vi verkligen kommer vara vänner. Inte bara något vi sagt för att hålla våra miner uppe. Inget påklistrat, inget fake, inge skitsnack. Känns skitbra!
I'm over him, och nu väntar nya äventyr!
Mister man någon, hittar man en ny. Och alla där ute som säger att detta aldrig kommer funka, sluta snacka bullshit och SE OCH LÄR.
Godnatt alla!
Lov!<3
Bästa planerna med denna tjej på lovet!!<3
Lätt detta kommer rocka fett !
