Hehhe... Ojoj va de kan rabblas upp mycket på denna punkt! Men jag började träna seriöst på egen hand.
Har du några nyårslöften?
Ja det har jag! Efter nyår är det hejdå med Godis, sötsaker och allt som kan tänkas vara onödigt att inta.
Bästa köpet?
Min flygbiljett till Spanien i somras!
Vilka länder besökte du?
Sverige, Finland, Spanien, Lettland
Vad önskar du att du gjort mindre?
Klagat.
Vad önskar du att du gjort mer?
Vart mer ärlig mot mig själv.
Bästa minnet 2013?
Kan nog inte säga en sak. Det beror ju helt på vad för slags minne liksom. Men en utav de bästa minnena som jag sent kommer glömma var avslutningsbalen i 9an! Eller lucia nu i december.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, egentligen en massa grejer! Men När jag kom in på mitt förstahandsval på gymnasiet blev jag väldigt glad och lättad.
Var du gladare i år än du vart föregående år?
Nej de tror jag inte. Har nog aldrig haft ett helt år där jag mått på ett speciellt sätt. Alla år har haft sina bra och dåliga perioder.
Är det något/någon du kommer sakna extra mycket från 2013?
Har spännderat 2 underbara veckor med underbara människor och underbart väder. Ätit massa, badat i korallblått vatten, solat i 32 grader på varm sand, hoppat och dykt från klippor på 5 meter, tränat, vart ute och dansat på de spanska nattklubbarna, träffat nya vänner från Holland, spännderat nätterna på stranden framför en brasa med dom och bara älskat livet så mycket mer. Allt detta och lite till på bara två veckor. Tyvärr har Ping de flesta bilderna som jag får på en skiva sen (ca500stycken) så har bara några dåliga mobilbilder ni får njuta av sålänge.
Första veckan var det jag, alexandras familj, hennes mormor och morfar, hennes kusin joar och vanja +karin. Senare kom ju även viktor ner. Första dagarna var vädret tyvärr molningt men de försvann sen och då vart det helt underbart! För det mesta spännderade vi tiden på stranden då poolen inte är så rolig och fin i jämförelse. Vi spelade massa yatzy i strandbaren och jag som i vanliga fall brukar va rätt bra på de förlorade seriöst varenda gång. De var något fruktansvärt vad dålig jag var haha. Att klättra till klipporna sen hoppa därifrån var en upplevelse och det var så otroligt vackert! det var 7-9 m djupt men man såg ända ner till alla stora stenar på botten.
Finns så mycket att berätta men känner att de blir för mycket att skriva just nu så vi kan ta lite mer när jag fått alla bilder. Kram Kram!
Ni vet den där känslan när livet stannar upp. Inte av lycka utan av att det har gått i bitar. När man bara känner hur allt går utför och att du inte längre har varken koll på läget eller något i dina händer längre.
När jag upplever detta stannar min värld upp, dagarna går ihop i ett samtidigt som allt känns så jäkla tungt och drygt. Det är extra jobbigt att ta sig upp ur sängen och jag känner mig hängig all the time...
Ingen kommer någonsin vara värd detta. Inte ens min största fiende ska behövs genomlida något sånt här. När man bara går och väntar på besked samtidigt som man vet att det är slut.
Detta är slutet för något otroligt vackert och stort för mig. Jag kommer aldrig mer komma tillbaks till exakt detta liv. "Men så är det ju, livet ändras ju hela tiden".. Jo det är iförsig sant men inte på detta sätt. Detta är ALLT för stort för mig. Det kommer ta lång tid att vänja sig, förendringen kommer inte ske över en natt och jag kommer må så himla upp oh ner.
När sånt här händer får man inte sätta andra i lägen där du behandlar dom illa. Oavsett vad du just i denna stund tycker och tänker om dom. Och du ska också vara OTROLIGT tacksam för vad du har kvar att leva för. Även fast det i dessa stunder tyvärr ser väldigt svart ut.
För jag lever just nu i en riktigt tjock dimma där jag kan skratta för kompisar i skolan , mest för att hänga på, men egentligen har jag ingen lust att skratta at all. Jag vill bara sitta där och kolla in i min dimma, helst blunda för allt och öppna ögonen när allt är över. Slippa ha ont och slippa tårarna.
Men det värsta är nog ändå när du inte riktigt vet hur framtiden ser ut. eller ja, du har ett spår du vet det kommer komma in på. Just det spåret du absolut undvikit att kolla mot. Det är inte lätt och kommer aldrig att vara det heller.
Jag hatar väntan. Det är nog det värsta. Att inte veta för hur länge allt kommer vara slut, tomt och dött. Men jag antar att jag får vänta och se. Fortsätta skratta med kompisarna och kämpa på. För jag är flickan som aldrig gav upp!
2013 dåra. Vad kommer du ha att ge? Jag hoppas du kommer vara minst lika grymt som 2012. Hoppas du kommer bjuda på underbara minnen och upplevelser!
Mål inför 2013 då:
Jag ska fortsätta jobba med Gisza och förhoppningsvis tävla lite dressyr.
Jag ska gå ut nian med BRA betyg och komma in på gymnasiet jag verkligen vill komma in på.
Jag ska börja träna på gym regelbundet och bygga upp min kropp ordentligt!
Skaffa ännufler vänner och otroliga minnen.
2012 har nog inte kunnat bjuda på så mycket mer. Du har gjort ett riktigt bra j*vla jobb! Även fast du dragit ne rmig på botten rejält nån gång. Men tack! Jag är flickan jag är idag tack vare dig. 15 år hittils och jag lever som om jag aldrig gjort annat.
Herregud vilket år jag haft! Kommer nog bli svårt för 2013 att slå detta... Gisza, Vännerna, Viktor, Usa. Ja shit. Kollar tillbaks här på bloggen och läser inlägg från januari. Jag är så otroligt lyckligt lottad. Att jag mådde rätt dåligt i oktober syns tydligt här på bloggen. Sen ser man hur jag sakta men säkert tar mig tillbaks och blir starkare. Och livet har verkligen lekt sen dess. Lever livet JUST NU.
Fram till sommaren var jag en glad tjej som hade allt hon kunde drömma om. Jag var kär och jag älskade det. Trotts avståndet. Gisza var så himla fin och skolan gick bra. Om jag fick välja någon månad att få leva om skulle det vara Maj eller mars. Dessa månader var två av dom bästa i mitt liv. Jag var så lycklig!
Under sommaren var jag nog ännu lyckligare. Sommar. Sol. Bad. Viktor. USA!!. Jag ångrar inget av vad jag gjort. Nej, riktigt glad och stolt!
Kan väl bara ta och säga en sak. 2012 var mitt år. Finns nog inget bättre sätt att sammanfatta det hela. 2012, jag älskar dig!
Mina ÄLSKADE vänner, ni är det bästa jag någonsin kommer hitta. Oavsett om jag har den bästa familjen, den mest underbara ponnyn och den bästa killen så skulle inget , never ever, kunna mäta sig med er. Det är utan er jag skulle ligga ner, inte ha 100 extra år att leva tack vare allt skratt, inte ha alla otroliga minnen och heller inte ha några att utmana ödet med. Det är ER jag pratar till nu. OCh Ni vet vilka ni är. Och ni ska ta åt er, för jag älskar er!
För det första så kommer jag aldrig med ord kunna beskriva hur mycket ni betyder för mig. Det skulle vara som att förklara för en hörselskadad hur man mår.
-Inte så lätt.
Känner jag mig depp, så finns ni alltid där och får mig att le. Och jag kan lova er, det leendet ni sätter på mina läppar är inte fejk. De är så äkta som det någonsin kan bli. Och herregud vad vi kan skratta. Oavsett vad det är om så skrattar vi. OCh vi gör bort oss. SÅ sjukt mycket. Men inte dömmer vi varandra för de. Snarare tvärt om. Ni är så jäkla underbara!
Vad ni än gör, försvinn ALDRIG ur mitt liv. Ni betyder allderles för mycket för mig och utan er skulle jag verkligen inte klara mig. Ni som gör mitt liv ju. Puss på er mina älskade vänner. Och kom ihåg detta nu. OAVSETT VAD!
Skolan vart awesome! Fick till och med glass efter maten av kökspersonalen^^
Red lite tempoväxlingar med gisza, hon var riktigt duktig! Fixa vattnet i hagen och lite så..
Imorgon är dagen fullproppad! Blir stockholm med frida vid halv 10, gå och kolla lite i affärerna, köpa jeans, lite sommarkläder, present till olle och mathilda. Sedan bio vid 1, kommer nog gråta vääääldigt mkt!! Ni får veta vilken film imorgon, så gör jag samtidigt en liten recension(y) Efter stockholm blir det hem, äta middag sedan vidare till stallet för att rida och sedan sova där med Emma, kanske Saga. En awesome Lördag helt enkelt! Jag gillar att ha massa roliga saker att göra!!^^
Men ikväll blir det bara chill med lite gottigott och nu, ansiktsmask!(y)
Dagarna drar iväg och snart är man 15 (y) Men mitt år som 14 år har vart ett av de bästa. Jag har fått nya otroliga vänner, fått lägga ner hela min själ på det jag älskar mest-ridningen och Gisza, blivit kär. Men jag är inte nöjd med allt jag gjort. Jag förstörde nästan en vänskap med en tjej jag älskar väldigt mkt! OCh det är något som alltid kommer lämna spår efter sig. Men man lär sig av sina misstag right? Men jag är nöjd med mina 14 år hittill och nu kan det ju bara bli bättre, speciellt med alla som älskar mig! Tack för att ni finns i mitt liv och delar awesome minnen med mig!
Sommaren 2012 kommer komma med stora steg utan att man märker de! Så nu ska jag sätta mig ner, sätta på lite chill musik och börja titta lite sommarjobb. Har ju två alternativa ställen jag ska höra på. Hoppas på något av dessa ställen. Skulle va grymt isåfall! Saknar mitt solblekta längre hår! Och jag menar, kolla benmuskeln ;) Tacka ridningen (y) Har ni några speciella planer inför sommaren? :)
Nyårsafton och de innebär nyårsspecial här på bloggen!! :D Har fixat några inlägg som kommer handla om de gångna året och såklart, 2012! Men vad tycker ni, vi börjar med mål och framgångar 2011/2012 (y)
2011 Har varit ett bra år! Två otroliga resor, en häst på foder, första betygen, otroliga vänner, kärleken. Men det har oxå vart ett svårt år på många sett! Pappas olycka i april skakade hela familjen och de var en svår perjod för oss. Men de gjorde oss starkare och visade bara hur mkt vi klarar av! Jag hade mål inför 2011. De mål som jag får fysisk belöning för är mitt godis- och hållaigång-mål. Jag har inte ätit godis på ett år och rört på mig två ggr i veckan utöver skolidrott och ridning. Bra gjort av mig själv tkr jag då :$ Sen har jag haft mål som jag satt åt mig själv för mig helt egna skull. Dessa behöver jag nt skriva nu. De är old ;) Men för att sammanfatta detta år kort så måste det nog bli att det varit ett utav de bättre åren!
2012 Jag ser fram emot detta år! Hoppas på att få träffa massa nytt härligt folk, få ännu bättre betyg, lyckas ännu bättre med ridningen, kärleken. Håller tummarna för att allt kommer gå bra inom familjen och att pappas fot blir så bra som den kommmer kunna bli! (Den kommer aldrig bli helt bra igen...) Och nytt år inebär nya mål och löften att försöka uppnå och hålla. Och såklart har jag satt upp några till bloggen, eftersom den är en del av mig och mitt liv. För bloggen Försöka få 500 läsare! Lära mig fixa headrar så bloggen blir fräsch lite oftare (y) Starta fler tävlingar. (Veckans/helgens blogg, prisutdelningar osv...) Ha med mer outfit's Fortsätta dela med mig av mitt liv till er. För mig Fortsätta kämpa och göra mitt bästa i skolan satt betygen höjs ännu mer. Försöka vara den människan jag själv vill möta. Leva mitt liv!
De va väl lite om målen och så. Väntar annat skoj här så håll er uppdaterade ;)
Skrev ju i tidigare inlägg om att jag hade en brorsa som dött. Och några har undrat varför och hur han dog och eftersom det inte är en direkt hemlighet (lämnar såklart detaljer utanför) och de var för ett tag sen kanske de är dags att jag berättar det för er. Ni vet ju redan en hel del om mig som sagt.
När jag var fem år födde min mamma tvillingar. De blev två pojkar som fick heta Olle och Mikael. Men mikael var inte helt frisk. Han hade problem med hjärtat och kunde inte heller andas själv. Därför fick han ligga i kuvös uppe på huddinge sjukhus. Mamma fick alltså inte föda på Södertälje då de viste att den ena bebisen inte var helt frisk. Vi fick besked av läkaren att han inte skulle klara sig. Mamma och pappa anårdnade ett nöddop i ett litet rum på sjukhuset. Han döptes till Lars Mikael Eriksson. Han blev tre dagar gammal och dog i mammas famn. Jag var som sagt bara fem år när detta hände så jag kommer inte ihåg så mycket. Men jag kommer ihåg vissa minnesbilder/filmer som jag kan få fram. Jag ahr två som jag minns riktigt starkt.
En av dessa är från när vi var inne i de rum där alla kuvöser står. Jag kommer ihåg hur vi gick fram till mikael och såg honom ligga i den. Med slangar kopplade till munn och näsa. Det såg för hemskt ut i mina ögon. Jag förstod ju inte varför de var bra att ha dom där. De fanns två hål i kuvösen där man kunde stoppa in händerna. Jag minns starkt känslan av att sin svårt sjuke lillebror knöt sina pyttesmå, lilaaktiga fingrar runt mitt ena finger. Det kommer jag aldrig glömma!
Den andra rätt tydliga minnesbilden jag har från detta är då vi fick veta att han var död. Jag kommer ihåg att alla fem var i mammas sovrum. Mamma låg i sängen och hade mikael i famnen. Olle låg i en liten barnsäng framför sängen. Vi stod på vänster sida av sängen. Med ryggarna mot fönstret och jag såg rakt på min nu bortgångna lillebror. Jag grät. De gjorde vi alla. men jag kommer alltid minnas denna dag med glädje. Såklart kommer det vara en stor sorg inom mig. De kommer det alltid vara! Men att se honom somna in och kunna se att han inte ahr ont längre. Att han inte behöver kämpa varje sekund för att kunna överhuvudtaget överleva. Det var nog det bästa. Det förstod jag såklart inte då. Men nu när det gått nio år förstår jag att det var de bästa. Att låta honom slippa alla smärtor.
Det kommer alltid finnas en tomhet i vår familj efter honom. Även fast han bara var med oss i tre dagar så är han ändå våran bror/son. Vi saknar dig Mikael. Men vet att du har det bra, någon annan stanns!
Denna låt sjöngs på hans begravning om jag kommer alltid koppla Mikael och denna låt. Den betyder mkt för mig!
