Kör ett lite mer personligt inlägg nu.. Inte något som rör allmänheten speciellt men kan vara skönt att få skriva av sig, utan att man vet vilka som faktiskt läser de man skriver!...

Jag har ställt frågan till mig själv nu några gånger, hur mycket klarar du av Anna innan det blir för mycket?
Och jag vill alltid ha svaren till mig själv. Men jag är en 15 årig tjej, jag lär mig fortfrande, jag är ung och jag LEVER fortfarande. Kanske till och med precia börjat leva? Men jag har inte svar på allt, som denna fråga t.ex... Är de här egentligen en otroligt viktig sk att kunna svara på? Or am I wrong?
Jag är en såndär människa som aldrig gråter inpublic, jag tar ansvar för väldigt mycket, jag gör mer än vad jag egentligen borde ta på mig och jag har allt för mycket grubblande i mitt huvud. Och mitt bland allt dehär ska jag hinna vara 15 år, älska mina kompisar och älska mitt liv!
De jag är mest "orolig" över för min egen del är mitt grubblande . Jag tänker på allt, allt för mycket. "Vadå de är väl bra?" säger vissa.
Sure att de är bra. IBLAND... För ibland blir det för mycket tänkande över för många grejer. Då blir jag orolig, jag tappar kontrollen över vissa grejer och jag måste grubbla ännumer. Eller ja, de är vad jag tror jag måste göra. Jag har inte insett de här förns idag. Jag snackade med viktor när jag helt plötsligt gick runt i onödan och oroade mig inför tisdag då jag träffar honom. Jag var orolig över att de kommer bli stelt och konstigt.
Men viktor bara sa att vi får göra det bästa av situationen och att jag inte ska oroa mig massa över det. Och han har rätt! De va då jag fick klart för mig hur mycket jag faktiskt grubblar,tänker och oroar mig över saker. Något jag ALDRIG tänkt på tidigare...