Drömmar byggs, drömmar levs upp till och sen så går drömmar itu. Det är så livet fungerar. Och oftast är det dom där små små misstagen som får oss att ge upp drömmen eller så går den sönder. ETT ÄNDA LITET SNEDSTEG.

Jag kan väl inte säga att det hänt mig. För jag har aldrig haft en dröm på de sättet. Snarare mål, men dom har jag inte uppnått än, för att det inte vart möjligt än. Men jag har gjort snedsteg , som fått mitt liv på en annan bana. Tack vare människor som vart "berörda" av mina fel jag gjort. Och direkt efter de straffat mig. För ETT LITET SNEDSTEG.
Jag tycker synd om dessa människor. Men mest av allt skäms jag. Jag skäms för att jag måste ha å göra med dom och till å med kanske försvara dom bär folk frågar varför jag inte gör si eller så längre.

Folk gör fel för guds skull, vi ÄR människor.