Gisza skulle flyttas ner till Linköping. Ner till Fanny och detta skulle innebära slutet för min och Giszas resa. Jag vet ju såklart att detta skulle ske nån gång, självklart! Men aldrig på detta sätt, NU. Troligen min sista säsong med Gisza. De är därför jag vart så sjukt nere den senaste veckan, typ levt i denna dimma jag snackat om. Det har vart hemskt! Och jag bryr mig inte nånstans om folk skrattat åt mig för att jag deppat så här mycket över en häst som inte jag äger. De är strunt samma! Jag och Gisza passar som handen i handsken och det ÄR svårt att skapa ett sånt band jag har till Gisza. Ridigt henne i nästan 3 år, haft henne på foder i 1 1/2 år. De är sjukt lång tid att liksom lägga i minnet som jag skulle blivit tvungen att göra. Och ibland tror jag att jag själv inte förstår hur mycket Gisza betyder för mig och hur mycket jag faktisk behöver henne och tiden i stallet. Jag skulle välja bort vad som helst för att kunna få vara där 3 h varje dag!

Men livet är ett helvete ibland och denna gång var det min tur att bli orättvist behandlad. All den tiden, pengarna och kärleken jag lagt ner skulle vara som slöseri om två veckor. Borta.Tomt. Dött. Ellet nja, kanske inte riktigt ett slöseri. För jag skulle ALDRIG ångra något av vad jag gjort för den där hästen alltså. Hon är värd allt och mycket mer därtill. Så nu var det 99% säkert att hon skulle vara borta och jag, en ledsen anna skulle få allt för mycket fritid och träna för mycket på gymmet och bli för biffig.. Haha nej skämt å sido.

99% mot 1%.

Den där lilla lilla 1%, JAG KOMMER ÄLSKA DIG FÖR ALLTID! Du ger mig chansen att faktiskt få ha min troligen sista säsong med Gisza. Hästen som skapat mitt liv, format mig och skapat den tjej som går runt i dessa kläder. Och Fanny, tack för att du förstår, tänkte efter och kanske faktiskt ändå gör det bästa för Gisza. Hon behöver tiden jag ALLTID kommer lägga ner på henne. Oavsett om de är -30 eller +30 grader ute, i vått och torrt. TACK.