Från djupet av mitt hjärta
Kära grundskola, kära lärare, kära Björkestaskola, kära Lillhagaskola, kära nior, kära 9a
Första skoldagen i ettan, så pirrigt det var. Allt skulle ju förändras och jag skulle få gå i skolan och lära mig massor. Åren gick och jag kämpade på liten som jag var. Hade kul och lekte med mina klasskompisar. Spelade kula, lekte kramkull, burken, cyklade och spelade king.
Sedan kom 7an. Alla vi 97or hade slagits ihop och sedan blivit 5 nya klasser med människor jag inte visste ett dyft om. Och så började det om, det pirriga i magen med en ny skola och nya kompisar att lära känna. Men denna gång utan allt lekande och kulspel.
I tre år har det skett så otroligt mycket. Och de senaste året har vart otroligt höjande för klassen och de flesta har faktiskt fått riktigt bra kontakt. Och att nu veta att vi aldrig mer kommer få uppleva den där mattelektionen när alla sitter runt två bord och hjälper varandra samtidigt som vi planerar planer för helgen, den går inte att föreställa sig. Istället kommer vi alla få sätta oss med en främling om några månader och knappast kunna planera planer till helgen tillsammans på ett tag. Det känns djupt i hjärtat att jag faktiskt nu avslutat min grundskoletid. Den dagen som man i ettan aldrig trodde skulle inträffa.
Att i dessa tre år fått lära känna några av de mest underbara människor som någonsin kommer vandra på denna plandet kommer jag stå evigt tacksam för. Frida med sina miner, Sandra med sitt sinne för humor och sin grymma skånska, Emma med per eller med sitt skrattande, Moa med sitt dryga K:ande och puni och Matilda med sina klockrena sätt att förvåna oss, gång på gång. Eller till exempel sebastian, Felix, Tim eller Adam som faktiskt velat umgås med oss trotts våra helknasiga ideer.
Men det är ni tjejer, som jag vill rikta min kärlek till mest. Det är ni som har fått mig att må som bäst när jag helst velat gråta. Det är ER jag gått till i skolan, inte lektionerna. Det är ER jag har fått skapa de bästa minnena med. Och det är ER jag alltid kommer kunna vara mig själv med. Det finns inga som ni.
Vi kommer alla få nya vänner i gymnasiet men en sak jag vet är att det aldrig kommer kunna få mig att må så som ni får mig att må. Jag kommer aldrig skratta så mycket som jag gör med er och jag kommer aldrig kunna bjuda på mig själv så mycket som jag gör med er. Varje dag i skolan framöver kommer inte kännas som skolan utan som en plats utan de jag värderar mest i hela världen.
Sandra, Frida, Emma, Moa och Matilda, TACK för att ni gjort allt så mycket roligare i 3 år. Nu går vi vidare, vi har slutat 9an som vart vår dröm så pass länge och blickar framåt mot nya ögonblick att minnas.
Varje tjejkväll med er härdanefter kommer vara en energikälla för att orka fler dagar i skolan utan er.
Förlåt språket, men FYFAN vad ni är bra och FYFAN vad jag älskar er!
Från djupet av mitt hjärta!
Kommentarer
Postat av: Sandra Eriksson-
Världens bästa!! Blir tårögd <3
Trackback
